Tiden rusar iväg!!
Kategori:
Idag blir stora tösen 3 år och 10 månader, mellan tösen är 14 dagar från 2 år och 3 månader och lilleman blir om 5 dagar 9 månader. Då kan vi fira lika lång tid utanför som inne i magen!! Och om dryga 4 och en halv månad blir vi en till i familjen. Inte planerat men välkommet. Det är väl inte första gången någon tar fel på en sk säker period. Först var det verkligen blandade känslor och jag kan erkänna att jag lite undrade över min egen intelligens. Men ju mer tiden gick och jag insåg att min forna dröm om en mycket stor familj skulle gå i uppfyllelse sköts alla osäkra och negativa känslor längre och längre bort och alla hinder jag sett med fyra barn kändes som mindre och mindre problem. Nu känner jag bara glädje över det lilla livet och är precis lika rädd att något ska gå snett denna gång som jag varit de andra gångerna. Man vet ju att det finns så mycket som kan gå galet. Fick bara förra helgen höra om ett par som minste sitt barn i magen på grund av en äkta knut på navelsträngen. Barnet var stort och som pappan sa "på onsdagen var allt ok och på lördag var hen borta"
De hade gått över en vecka, hade dem inte gjort det hade det inte hänt. Och en knut på navelsträngen syns inte hur många ultraljud man än gör. Tror faktiskt inte det finns något sätt att upptäcka det - så fruktansvärt. Jag kan inte tänka mig många större sorger än att förlora sitt barn. Och detta dessutom ett barn man inte fått lära känna eller ens känna värmen från. För jag tror att det kan vara något uns millimeter bättre att ha fått bara se hens ögon och höra dess gråt om det så bara fanns en kort stund hos en. Fy fan så fruktansvärt. Den stora trösten för mig är att det händer trots allt sällan att ett barn dör i magen och förhållandevis sällan utanför magen också.
Klart att vi funderar en del på om lilla knyttet i magen också kommer ha hirschsprung men det är ju en sjukdom som man kan leva med om så skulle vara fallet. Det går ju inte heller att se men risken är väldigt liten och detta för att vi vet att det är en flicka och våra äldre flickor har inte några bekymmer med tarmen. Och dessutom är hirschsprung en mycket ovanlig sjukdom. Ungefär (max)10 - 15 barn drabbas per år, egentligen färre.
I och för sig finns det ju annat men just nu försöker jag att bara oroa mig för det jag kan och det får vara det jag kan ta på och ännu hellre det jag kan påverka.
Jag är tacksam varje dag för det jag har i mitt liv och inser att jag är lyckligt lottad som har både tvätt att hänga, golv att dammsuga och diskmaskin att tömma. Ett hus att betala lån på en bensinräkning och elräkning att betala. Att jag får fundera på vad vi ska äta INTE om och att jag får ha min familj nära i vått och torrt!
