inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Vårdbidrag

Kategori:

Nu var det dags att söka på nytt. Kändes inte lika bra denna gången som förra. Vet inte vad jag vill eller ens hoppas. Jag tycker att lilleman kräver mer eller behöver mer "omvårdnad" än andra barn i samma ålder. Han är inte sjukare och han är inte ömtåligare än andra barn. Det är svårt att förklara hur det känns och vad jag tycker vore rätt eller fel. Jag tror ju inte så många andra skriver bajs och matdagbok. Jag vet inte om vi måste men jag känner mig trygg med det. Jag tror inte andra föräldrar till barn på ett år funderar så mycket som jag på om någon nyser i lillemans närhet. Jag vet inte hur befogat det är att inte gå på öppna förskolor, inte åka och handla hela familjen eller lämna lilleman i bilen när jag hämtar och lämnar tjejerna på förskolan. Vi tvättar och byter kläder mycket. Mina händer har självsprickor efter allt tvättade och flickorna frågar ofta när vi kommer hem om de ska byta alla kläder och tvätta händerna. Händerna är ju inte så mystiskt. Våtservetter går det massor och vår äldsta dotter har lite bacilskräck då och då.... när jag varit för nojig. 
Jag funderar mycket på maten och på vad han kan få och inte. Det krävdes mycket för att låta honom prova en halv banan nu låter jag honom äta de lite då och då...Jag har efter hans operation gett lavemang mindre än en handfull och jag vill ha det så. När barnen fick magsjuka - trots min oro och mitt undvikande av sociala miljöer  - var Lilleman sjuk i ungefär 14 dagar. Under 10 dagar byte vi mellan 15 och 20 bajsblöjor per dygn! Det bara rann genom honom och han fick sår i rumpan. Då vågade jag till slut ge banan och ris. Och det blev bättre och sedan med magdroppar så var hans mage som den brukar efter 12 13 dagar.Jag vill inte ge lavemang, klyx eller andra mediciner men jag vet att jag inte styr det. Det gör hirschsprung men jag tänker minsann försöka göra mitt allt för att slippa allt sånt. Vet inte hur men hirschsprung ska inte vinna över oss! 
I och för sig om vi får vårdbidrag eller inte kan väl kvitta i det stora hela men å ena sidan tycker jag vi borde få hjälp för det är en taskig sjukdom och den är kronisk och det tar mer tid och kostar mer. Å andra sidan mår Ruben okey och det finns dem som har det värre.
Men nu är det bara vänta och se vad försäkringskassan tycker.