inotyol.blogg.se

Vi har varit på återbesök i Lund. Nummer fem. Det var okey. Jag och lilleman åkte själva och min man fick sköta inskolningen. Det gick bra för lilleman men det kunde ju så klart varit bättre. Han var lite trång och vi fick med hegarstift hem. Det är inget trevligt alls. Jag vet att det är för hans bästa och att det skulle göra honom mycket mer skada om jag inte gjorde det. Men det skär i hjärtat när han kniper i hop rumpan med hela kroppen och gåter.

Lilleman är fem månader nu och eftersom vi inte tänkt på att "träna" honom är han lite senare än tjejerna men nu rullar han runt och sitter bra med stöd. 

Jag har bettbvc att lotsa mig till en psykolog och en dietist. Psykologen jobbar på barnmottagningen  och kan nog ha träffat föräldrar till kroniskt sjuka barn innan och förstå vad jag menar med allt. Mitt enorma kontrollbehov, rädslan för förstoppning, känslan av att inte veta och tröttheten som kommer av att vara på spänn hela tiden på nått vis. 

Vilken augustimånad vi har vädret är ju bara så gott och det är lätt att känna glädje och lycka över livet och innehållet. Tänk vad lite sol kan göra!