inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Ettan kom, tvåan kom trean kommer så småningom!

Kategori:

Ett barn, perfekt och underbart. Alla vakna nätter, alla nerkräkta tröjor och oron, det var precis så stort som jag trott och hoppats på att vara mamma. För med allt det jobbiga kom de det stolta och vackra med att ha gjort ett barn, att vara oumbärlig för någon, att se ovillkorlig kärlek och att känna en kärlek större än livet. Och jag tror inte det spelar någon som helst roll hur man "fick"  sitt barn om man adopterat eller fått någon form av donation eller "gjort" det på vanligt vis - att bli och vara förälder är nog precis det samma.
Jag vet att så fort vi fått vår äldsta, alltså redan på förlossningen, tänkte jag att det här ska jag göra igen. 
Och så blev det ju. Vår nästa tös kommer som en liten överraskning efter ett missfall. Min vana trogen väntade jag på mens som inte kom....jag gjorde ett test och det var positivt. Blev alldeles galet glad! Men så kom en blödning...inte ett missfall till... jag blödde och oroade mig men kände mig gravid. Det var jättekonstigt. Efter två veckor gjorde jag ett nytt test och det visade....positivt....humm.... Jag hade ju fått ett missfall och efter det testat negativit och sedan väntat på mens som inte kom, gjort ett test som visade positivt och sen blödning och nu ett test som visade positivt. Jag fick komma till gyn och de tog ett blodprov för att kolla hur mycket gravid min kropp tyckte den var bara några dagar senare fick jag komma igen och göra ett ultraljud. Världens bästa födelsedagspresent var det att få se den lilla bönan och hjärtat som pulsade på. Graviditeten gick fort och bra. Tösen for ut under en enda krystvärk på sex minuter efter några timmar med värkar och lustgas. Hon bajsade så fort hon kom ut ungefär och så fort hon kom nära bröstet sög hon. Att vara fyra istället för tre var inte så stor skillnad egentligen. Lite blev det nästan lättare för jag kunde inte fastna i konstiga vanor med bebisen eftersom storasyster behövde mig också. Det var också lättare eftersom lillasyster ammade och blev mätt. Hon allt som oftast nöjd och även om jag var så lycklig och nöjd tyckte jag ändå att ett litet knytt till.....
Och så blev det ju. 
Min mamma råkade en gång säga att vi inte hade någon i familjen som firar födelsedag i mars - det har vi nu! 
Lillemans graviditet var annorlunda än tjejernas och redan när de dubbla strecken syntes på teststickan visste jag att det var en pojk. Jag hade känt detsamma med flickorna, att de var just flickor så jag var ganska säker. Vid ett av de senare ultraljuden bad vi att få se även om hon (bmsk) inte behövde säga nått. Hon visade och det var ju typ jättetydligt! Precis som sina systrar for lilleman ut med fostervattnet i princip och det tog inte många minuter. 
Sen vet ni ju att det inte riktigt blev som jag trott.....
Kommentera inlägget här: