inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Försäkringskassan - vilket jobb!

Kategori:

Igår väntade jag på min tur hos försäkringskassan. 54 minuter väntade jag. Här om dagen var jag tvungen att lägga på luren efter 38 minuter. De flesta gånger har jag lyckats ringa innan 14.00 och alltså kunnat få bli uppringd när det varit min tur. Men istället för att bli arg och tycka at detta är fruktansvärt besvärligt valde jag faktiskt att tänka på andra hållet. Vilket jobb, där sitter de stackars kundcentermedarbetarna och tar emot samtal efter samtal. Svarar på våra frågor och hjälper till efter bästa förmåga och hela tiden "blinkar" lampan för inkommande samtal. Fy vilken stress! De som jobbar där är guld värda och jag hoppas att deras arbetsgivare berättar det för dem då och då. Jag gör det nästan alltid när jag pratar med antingen kundcenter eller någon handläggare. Jag har alltid blivit vänligt bemött och alltid har den jag pratat med försökt hjälpa mig och förklara för mig hur det ligger till, kommer att bli eller vad som krävs av mig. Jag har fått hjälp och jag har alltid tyckt det varit rätt. 

Försäkringskassan får ofta bli en slags slagpåse men de jobbar bara utifrån vad våra folkvalda politiker beslutat. Jag ska erkänna att jag inte är så insatt i vad som hänt och händer kring tvillingföräldrars föräldraledighet men jag har förstått att föräldrar till två barn födda vid olika tillfällen får fler dagar än föräldrar till tvillingar som råkar vara födda vid samma tillfälle. Vid en tvillingfödsel blir varje barn "värt" mindre och man totalt 480 SGIdagar och 180 garantidagar. Någon har räknat ut att de blir som om varje barn är 0,6 barn ca...lite konstigt eller hur? Eftersom jag inte har tvillingar själv kommer jag inte engagera mig så mycket i det men tycker det inte är mer än rätt att man lyfter problemet och ska jag tycka nått så kan jag tycka att man verkligen borde ha fler dagar och om det nu handlar om att inte den ena föräldren ska kunna få vara hemma länge så besluta då att ge fler SGIdagar och bestäm attde barafå tas ut som dubbeldagar. Jag inbillar mig att det är det som behövs extra händer och en extra famn. Ge till och med frihet att kunna ge bort extradagar till någon närstående. Lycka till med ert uppror alla tvillingföräldrar! 
Men ge inte er på försäkringskassan de gör bara sitt jobb. Det hela handlar om att engagera sig och lära sig att politik inte bara är det vi ser på tve eller läser i tidningen. Inte bara det som händer i världen runt omkring oss UTAN politik är allt. Allt handlar om vilka vi väljer att företräda oss och ta rätt beslut åt/för oss. Man kan inte välja att inte välja och sedan klaga på hur det blev. Blir ju som att vilja baka sockerkaka, leta rätt på ett recept strunta helt i det och sedan klaga för att resultatet blev misslyckat eller inte som man tänkt i alla fall. Nu vill jag bli missförstådd rätt. Jag menar så klart inte att man inte får höja rösten och klaga, jag menar inte att vi bara vid val ska diskutera och göra vårt politiska val och sedan är det bra med det. Nej då men många gånger klagas det och man vill inte se sin del i allt, det tycker jag man ska och den som valt att välja och kanske till och med valt att själv vara en större del av politiken (läs folkvald) har rätt att gnälla för den försöker ju göra nått. Uppror och manifestationer som berör och engagerar är väldigt bra aktiviteter och påverkar förhoppningsvis beslutsfattarna. 
Jag valde själv att vara kommunpolitiker i fyra år, en period. Det var bland det jobbigaste jag gjort. Man skulle vara påläst på det mesta, ta emot skit från missnöjda väljare (som varit bättre som politiker eftersom de kunde allt och ville förändra) och alltid veta att allt man sa kunde vändas mot en även det ens partivänner sagt.... 
Det var även väldigt lärorikt. Jag lärde mig förstå varför saker och ting tar tid och hur man som politiker måste kompromissa och vara lyhörd och öppen för att bli en bra politiker. Men det var inget för mig, det var inget man kunde sköta halvhjärtat. För att bli bra och kunna känna sig nöjd krävdes det mycket investering av fritid och jag brann inte tillräckligt för att bli så bra som jag ville plus att jag inte trivdes med att stå inför en publik och prata eller debattera. Jag är helt enkelt för blyg eller mer osäker när det kommer till sånt kanske. Just i den politiska världen kände jag alltid att nån annan var bättre än jag. I andra sammanhang är jag stolt och stark så därför kände jag att jag gjorde både mig själv och politiken rätta när jag efter mina fyra år la av.
Men jag skulle inte vilja ha åren ogjorda och jag är glad att jag numer vet lite mer om hur det fungerar.


Kommentera inlägget här: