inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Återbesök nummer två!

Kategori:

22 maj, dags att bege oss till Lund igen. Stora tösen till förskolan och lilla till mormor och morfar. Vi andra tre in i bilen och iväg. Vi satt återigen tysta, vi ville nog prata men känslan över att man åker till Lund tar överhand. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara. De blir så verkligt att nått är fel på lilleman och verkligheten kommer ikapp. Vi kom fram och upp på mottagningen. Lite sena men det var vår läkare också. Vi fick vänta på rummet, vi kände oss ganska hoppfulla och nöjda med hur allt gått. Så kom hon in, lite stressad men vi kände att hon var hos oss. Hon undrade hur det gick och när vi berättade att vi ibland bytte, kanske var tredje, blöjor med bara kiss i såg hon lite bekymrad ut. Jag blev med ens osäker. Var det inte det vi ville, skulle han inte bajsa mindre nu, varför såg hon så bekymrad ut? Hon såg väl min min så hon sa bara nått i stil med att de var ju bra, läget ganska oförändrat då ju. Vi tyckte ju att det blivit bättre men sa varken till eller från. Han mår ju bra. Han har inte någon spänd mage och han är sällan ledsen. 
Nytt för denna gång var hegarstift. Det är en slags metallstift som finns i olika storlek och används för att töja trånga utrymmen. Ja då förstår ju var och en var de skulle användas. Jag hade hört om dem, vad jag inte visste var att tanken var att vi skulle göra det en gång om dagen hemma! 
Detta är givetvis inget man som förälder tycker om eller gör utan att lida med sitt barn men man gör det för att det faktiskt är bäst för barnet. Det gör nog inte så ont på lilleman men han tycker det är obehagligt att få upp en kall metallpinne i rumpan - så klart. Jag försöker ha dem lite varmare än rumstemperatur men han gråter ändå och jag känner mig som ett monster. Vi började med storlek 6 och 7 fick med ett set hem. 
Sedan fickvi träffa stomisköterskan som skulle hjälpa oss att kämpa emot svampen i lillemans rumpa. Vi fick lite av varje och ett lycka till. 
Hemma har det gått okey med stiften men det är ju inte med glädje jag gör det men det är med förhoppningen om att han kommer ha glädje av det senare i livet! 
Annars flöt livet mest på. Vi var på födelsedagskalas och vi träffade vänner gick på bvc och bytte blöjor. 
Jag skickade in papper om ansökan för vårdbidrag till försäkringskassan. Min man hade börjat jobba halvtid och även om det var skönt att vara två hemma ibland så tog den goa känslan av normal vardag över. 
Nästa besök i Lund fick på posten 11 juni klockan 13.00.
Kommentera inlägget här: