inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Tog mig i kragen

Kategori:

Jag bestämde mig och så gjorde jag det! Lilleman har fått smaka både havregröt och potatis med palsternacka och potatis med morot. Han åt med stor aptit och glädje. Och han har bajsat... så stopp blev det inte än i allafall. Han var sig ganska lik i magen och det är väl inte jättekonstigt, han fick inte så mycket. Men vi har i alla fall börjat. Det som kommer bli en av de större utmanningarna framöver är nog att hitta en bra takt på allt för att mage och framförallt tarmen ska hinna med och förhoppningsvis kommer både intag och utgifterna och allt där emellan fungera så bekymmersfritt som möjligt.
Jag är nyfiken på vad dietisten ska ha för tips till mig. Jag lovar dela med mig.
För några dagar sedan tappade jag vår kamera. Och jag har ju sett hur det ibland delas på facebook att någon hittat en kamera och lägger upp nån bild...men icke då... tror inte det var så jättemånga kort men de som var där var ju lite viktiga för oss. Där var kort från vår resa till Borås djurpark och kort från storasysters första ridlektion. Kameran var inte så märkvärdig och inte jätteny men den var ju min. I och för sig var det ju ingen som stal den det var ju jag som tappade den. 
Idag är den en rytmikstund i Svenska kyrkans regi. Vi har alltid gått, sedan äldsta tösen var ett halv år ungefär. Så i tre år nu. Alltid innan vi kommer iväg ifrågasätter jag min egen intelligens och ångrar att jag bestämde mig för det men i samma stund som vi kommer dit och jag ser hur mycket barnen gillar det och hur roligt dem har så känns det värt det. Lillasyster och lilleman är lite snoriga och jag har förstått att många hirschsprungbarn har problem med tarmfloran när de är förkylda och får medicin och kanske till och med blir inlagda. Jag är rädd att missa nått med lilleman så att det går för långt, vilket är omöjligt egentligen eftersom jag är på honom som en hök. Han är lös i magen men det har han ju varit alltid och så länge det kommer ut och han äter får jag lugna mig. Ska bli lite spännande att se om hans avförning förändras ju mer mat han kan äta och om han kommer få lättare att bajsa när det kanske blir lite fastare eller så. Jag hoppas det. Jag vet ju inte alls hur det känns för honom och jag kommer aldrig att veta, aldrig kunna förstå. Men jag tror ändå att det är lite lättare att känna typ början och slut om det är mer likt bajs än proviva.... framtiden får utvisa.

Kommentera inlägget här: