inotyol.blogg.se

En högst personlig blogg som är ganska opersonlig. Kommer skriva om mig, min familj och vår vardag som den 18 mars blev annorlunda och 6 april ännu mer annorlunda........

Tiden går så fort!

Kategori:

Tiden går så fort. Jag har många borde och snart är det dags för ett nytt litet liv att ta plats i vår familj. Bebisen är efterlängtad så vi väntar nog alla fem - om än på olika sätt. Jag har börjat vilja få allt att hända och bli klart. Jag tvättar och stuvar runt och plockar och stökar. Enligt barnmorskan är det ju fram till den 26 april kvar och för mig är de till den 23 april kvar. Vårt senaste barn (lilleman) kom 3 dagar före utsatt datum eller 6 dagar om vi skulle lyssnat på barnmorskan. 
Nu är jag lite knäpp och tror att bebis kommer att följa i samma mönster. Att gå över finns inte på världskartan men jag vet ju att de där små knyttarna själva bestämmer när de vill ut. Men nån stans inne i mig gnager det lite och jag tror bebis kommer nästa vecka. Några dagar innan både jag och barnmorskan tror. Vi får väl se. 
Vi har pratat om olika namn och det är så svårt denna gången. Dels är det nog för att vi innan verkligen planerat och tänkt. Då har vi ju nära på haft namn innan barn. Den här gången blev vi ju lite paff, det var ju inte så planerat. Och vi trodde ju inte det skulle bli fler barn i vår familj men det blev de och det är vi visst det lyckliga för men trots att vi verkligen vill ha barnet och är verkligt glada att det blev så här så kan vi inte riktigt hitta det bästa namnet igen... Vi har några förslag men inget som båda liksom superfastnat för. Det kanske inte blir förrän bebis är ute och vi får se henne. Vår äldsta dotter har hela tiden sagt att Siri eller Eliot borde vara nummer ett men vi är inte riktigt överens med henne. Namnlös ska i och för sig inte det lilla livet gå genom livet så det blir nog bra när vi ses.
Att bebisen inne i magen skulle ha hirschsprung har jag inte tänkt på ännu. Vet inte om jag ska det heller, tror inte jag ska det. Jag tror inte det är så. Jag tror att det drabbade lilleman och så är det med det. Jag kan önska att det inte var så men det är det och det får vi lära oss leva med men det blir inte mer av det nu. För att kunna hjälpa honom på bästa sätt blir det enklast om bara han har hirschsprung och då bestämmer jag det! 
Jag är nyfiken på bebisen i magen och vill så gärna träffa den. Ska bli så kul!!! Fast det är fjärde gången känns det jättespännande och jag känner mig lika pirrig, förväntansfull och spänd som de andra gångerna. 

Kommentera inlägget här: